Förord

Detta är en välsignad Skrift som Vi har uppenbarat för dig, [Muhammad]. Människorna bör tänka över dess budskap och lägga dem på minnet,
om de har förstånd.
(Koranen 38:29).

I samhällen där användandet av religionen har förfallit, är det ofta så att det som är sant kommer att betraktas som falskt, och omvänt, det som är falskt betraktas som sant. Medan man uppmuntrar och främjar ett felande trossystem icke godkänt av Gud, kan dessa samhällen komma att överväga det korrekta trossystemet som otillräckligt eller till och med oönskat. Förvirringen om vad som är förvrängt och vad som är sant är vanligt i icke religiösa samhällen, ett tillstånd som genomsyrar hela deras struktur.

Romantiken är en sådan osanning som felaktigt tros vara ”sann”. I ett samhälle där människor inte lever efter den sanna religionen, framställs romantiken som en positiv kvalitet utmärkande för medkännande, goda människor. Men, som kommer undersökas punkt för punkt i denna bok, är sentimental längtan en farlig känsla att anta. I huvudsak, en av de mest skadliga egenskaperna för romantiken, för vilken vi måste vara på vår vakt, är att den avvisar ”skäl” som strider mot dess filosofi.

Syftet med denna bok, i hantering av frågan om romantik, är att fästa uppmärksamhet på det faktum att även om det verkar ofarligt, är det i själva verket ett förhållningssätt som leder till vissa överraskande faror. Även om romantiken kan tyckas vara en syn inte långt utöver det vanliga, kommer denna bok visa vilken allvarlig fara det innebär, både för samhället och den enskilde. Och naturligtvis, kommer denna bok visa hur lätt det är att undvika en sådan fallgrop; det vill säga genom att vända sig till Koranen som enda vägledning som Gud har skänkt mänskligheten. Vi kommer att ge många exempel för att klargöra punkten att när man följer Koranen, kan man inte överge anledningar av hänsyn till känslomässigt baserade principer.

Introduktion

[Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk. -
(Koranen 17:64).

Det finns en subtil fara som leder människor bort från religion, hindrar dem från att erkänna Gud som sin Herre, och som i slutändan ger dem många andra former av problem och lidande. Denna fara kan kännas igen i många olika områden i våra liv: den knutna näven av en fascist, den medryckande sången av en kommunist, eller i att citera ett brev skrivet av en ung man som uttrycker sin kärlek till sin älskade. Allt uppstår från samma skadliga källa.

Den mest störande aspekten av denna fara är att ett överväldigande antal människor inte ser det som en fara alls, inte heller inser de att det faktiskt är ett sinnestillstånd helt fientligt mot religionen. Faktum är, att många ser det inte som ett farligt fel, utan snarare som en dygd att uppmuntra och allmänt propagera.

Denna fara som vi talar om är sentimentalitet som leder människor att leva, inte efter sina skäl, men enligt sina känslor: det är, enligt deras önskemål, hat, deras känslighet för frestelse, och deras envishet.

Sentimentalitet har blivit en del av en kultur av okunskap som nu har fört miljontals människor över hela världen under sitt inflytande, i själva verket är det ett av de vapen Satan använder för att avleda människor från att följa Guds väg, eftersom någon som hamnat i klorna på sentimentalitet förlorar förmågan att använda sitt förnuft. Och, när han inte kan använda sitt förnuft, kan han inte uppskatta det faktum att Gud har skapat honom, inte heller kan han komma att känna igen hans tecken och syften, inte heller kan han leva i enlighet med religionens sublima sanningar. Ett liv som levs rättfärdigt är beroende av användandet av förnuftet, ty Gud skickade Koranen ”Människorna bör tänka över dess budskap och lägga dem på minnet”. (Koranen 38:29).

Mer exakt, om det inte behandlas, gör sjukdomen sentimentalitet det omöjligt för en person att förstå eller uppleva religion i dess sanna bemärkelse. Dessutom, såvida det inte behandlas, kommer sjukdomen av sentimentalitet göra det omöjligt att få ett slut på meningslösa tvister, meningslöst lidande, misshandel, nöd- och grymheter som människor utsätter sig för i denna världen.

Denna bok kommer att behandla frågan om sentimentalitet genom att betrakta några exempel på denna kultur av okunskap, både i modern historia, och i vår egen vardag. Ingen borde se sig som immun mot denna fara, tvärtom, bör alla vara på sin vakt för träsket dit Satan vill fälla oss.

Laglig Och Olaglig Kärlek

Tag inte Mina fiender - de är också era fiender -
till bundsförvanter som ni skänker vänskap och tillgivenhet,
[människor som] har avvisat den sanning som ni har fått del av …
(Koranen 60:1).

Sentimentalitet, eller med andra ord, romantisk längtan, gör sig känd oftast under täckmantel av ”kärlek”. Till exempel, som vi kommer undersöka på följande sidor, hävdar romantiska nationalister att de älskar sitt land, varpå de är fientliga eller aggressiva mot andra nationer. Eller, vi kan tänka oss en ung man som är förälskad i en flicka vilken han förvandlar till det enda fokus i sitt liv: vilket leder honom att skriva poesi till henne som säger ”jag älskar dig”, och blir besatt av henne till graden av självmord, och faktiskt, att gudomliga henne är begreppet ”kärlek”. Sedan finns det de homosexuella, de som faller under Guds förbud, och skamlöst och enträget utövar sin perversion, även de säger sig ha funnit ”kärlek”.

Som för de flesta människor, tror de att varje känsla som tillskrivs benämningen ”kärlek” är dygdig, ren och till och med helig, och att exempel på romantisk längtan, som det vi nämnt ovan, är helt acceptabelt.

Kärlek är verkligen en underbar känsla som beviljats mänskligheten av Gud, men det är viktigt att skilja på om kärleken är äkta eller inte, och att överväga vem det är riktat till, och vilka känslor den bygger på. En sådan utredning bör uppenbara skillnaden mellan en sentimentalitet som leder till pervers kärlek, och äkta kärlek som uppenbaras för oss av Gud i Koranen.

Dessa frågor kommer vi att undersöka i den här boken. Men först, som förhandskunskaper, låt oss återge meningen med kärlek som den finns i Koranen. Enligt Koranen, ska kärlek visas dem som förtjänar det. De som inte förtjänar det är inte älskvärda. Vi ska till och med distansera oss från dem känslomässigt, eller åtminstone, inte känna oss benägna mot dem. Men de som förtjänar kärlek, förtjänar det på grund av sin dygd.

Den enda varelse som förtjänar absolut kärlek är Gud, som skapat oss alla. Gud gav oss existens, övertygade oss med otaliga välsignelser vi åtnjuter, visade oss vägen och lovade oss evigt paradis. Han hjälper oss ur varje oro och hör nådigt alla våra samtal. Det är han som föder oss tills vi är nöjda, botar oss när vi är sjuka och återställer vår ande. Därför, älskar den som förstår universums mysterier Gud över allt, och älskar vem Gud älskar, det vill säga de fromma personer som följer hans vilja.

Å andra sidan, de som överträder som gör uppror mot Gud, sin Herre, är inte värda kärlek. Att hysa kärlek mot dessa människor är ett stort misstag, mot vilka Gud varnar de troende i följande ord:

TROENDE! Tag inte Mina fiender - de är också era fiender - till bundsförvanter som ni skänker vänskap och tillgivenhet, [människor som] har avvisat den sanning som ni har fått del av, och som har jagat bort Sändebudet och er [själva från era hem] på grund av er tro på Gud, er Herre! Om ni har valt att kämpa för Min sak och strävar efter [att vinna] Mitt välbehag, [tag dem då inte till vänner] som ni i hemlighet visar tillgivenhet. Jag har full kännedom om det som ni vill dölja liksom om det som ni gör öppet. De bland er som handlar så har avvikit från den raka vägen. (Koranen 60:1)

Som framgår av ovanstående vers, får de troende inte bära någon kärlek till de upproriska. Det finns en viktig poäng här som måste hållas i minnet: även om den troende i sitt hjärta inte känner kärlek för någon som avvisar religion, kommer han göra allt i sin makt för att få honom att tro och underkasta sig Gud. ”Att inte vårda kärleken” för en sådan person betyder inte att känna hat mot honom eller att inte önska det som är bra för honom. Tvärtom kommer en som tror på Gud förklara innebörden av religion för alla personer som söker den sanna vägen, och som är beredda att ta emot vägledning. Den troende som påminner personen om förekomsten av paradiset och helvetet, och varnar honom för döden, domedagen, och livet efter detta, kommer att fullgöra sin plikt med omsorg och medkänsla.

För övrigt, även om en person inte accepterar tron, trots alla ansträngningar, hindrar det inte muslimen från att hantera honom rättvist. Såvida inte man försöker skada de troende, eller orsaka konflikter och stridigheter mellan människor, bör han likväl fortsätta utöva samma tolerans mot alla, eftersom Gud har gett ett kommando till sina troende:

Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av [er] tro och inte driver ut er ur era hem, och [Han förbjuder er inte] att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet - Gud älskar de opartiska. Det är inga andra än de som bekämpar er på grund av [er] tro och som vill driva bort er från era hem eller hjälper [dem som vill] driva bort er, vilkas skydd och vänskap Gud förbjuder er att söka. De som söker deras vänskap och skydd har begått orätt mot sig själva! (Koranen 60:8-9).

I ovanstående vers, liksom den som citerades tidigare (Koranen 60:1), lär oss Gud i sin stora visdom, en sak som är mycket viktig att förstå. Känslor får inte styra en persons beteende eftersom det kan leda till allvarliga misstag. En person måste agera, inte efter sina känslor, utan efter sina skäl, sin fria vilja och Guds bud. Dessutom måste han träna sina känslor för att uppfylla sitt förnuft och sin vilja.

Vi kan känna igen detta behov på alla som har fallit i sentimentalitetens träsk. Hundratals miljoner människor förslavas till deras hjärtans önskningar, deras ambition, passion, hat och ilska. De gör saker irrationellt och rättfärdigar sina handlingar genom att hävda hjälplöshet, säger till exempel, ”jag kan inte hjälpa det. Jag bara gillar det” eller ”jag kan inte hjälpa det. Jag vill ha det. Jag känner för det”. Men, det faktum att en person ”känner för det” betyder inte att saken är bra eller legitim. Vårt inre jag uppmanar oss alltid att göra fel, med Satan som uppmanar oss att begå ännu större fel. När någon agerar i strid med Guds vilja och säger ”jag kan inte hjälpa det. Jag känner för det” fungerar hans inre jag som redskap för Satan. I Koranen hänvisar Gud till dessa människor på följande sätt:

HUR SER du [Muhammad] på den som gör sina egna passioner till gud? Eftersom Gud vet [att hans sinne är stängt för all vägledning], har Han låtit honom gå vilse och tillslutit hans öron och förseglat hans hjärta och bundit för hans ögon. Vem kan vägleda honom sedan Gud [har övergett honom]? Skall ni inte tänka över detta. (Koranen 45:23).

På sidorna som följer kommer vi att undersöka olika exempel på överdriven romantik, en slags sentimentalitet. Vi kommer att diskutera faror för dessa människors sätt att tänka, och förklara hur sjukdomen kan behandlas.

Romantisk Nationalism

Medan förnekarna av sanningen drevs av ett fanatiskt hat, den hedniska okunnighetens hat, lät Gud ett stort lugn sänka sig över Sitt Sändebud och de troende och gjorde dem starkt medvetna om [innebörden av] ordet gudsfruktan; denna [nåd] förtjänade de i hög grad, ja, de var värdiga den. Gud har kännedom om allt.
(Koranen 48:26).

Mest vanligt, är romanticism förstått som romantik eller den romantiska rörelsen av det nittonde århundradet, men förutom dessa former är romantik också nära relaterat till vissa politiska känslor. Den viktigaste bland dem är ”romantisk nationalism”, som dök upp i slutet av nittonhundratalet, och utövade stort inflytande i världen fram till mitten av tjugotalet.

För det första, måste det vara tydligt att vår kritik inte riktas mot nationalismen i sig, utan mot ”romantisk nationalism”. Det finns en stor skillnad mellan de två.

Fanatisk vrede

Nationalism, i sin vanligaste bemärkelse, refererar till individens kärlek till sitt folk och sitt land. Detta är en bra och helt legitim känsla. Eftersom det inte går religionen emot, har den ingen skadlig effekt för mänskligheten. Precis som en individs kärlek till sin mamma eller pappa är en legitim känsla, så är även kärleken till nationen som fostrat honom i en gemensam tro och kultur, en legitim känsla.

Nationalistiska känslor blir oäkta när de blir irrationella eller alltför passionerade. Om en person av kärlek till sitt land, utan motivering börjar hysa känslor av fientlighet mot en annan nation, eller trampar över rättigheterna för andra nationer för sina egna intressen, till exempel om han erövrar deras land eller förverkar deras egendom har han överskridit legitima gränser. Eller, när han låter sin kärlek för sin nation förvandlas till någon slags rasism, det vill säga när han hävdar att hans egen nation i sig är överlägsen en annan, har han antagit en irrationell syn.

Gud fäster vår uppmärksamhet på denna irrationella nationalism i Koranen. Det som beskrivs i följande verser som ”fanatisk vrede” är ett karakteristiskt inslag i samhällen som är skilda från religionen.

Medan förnekarna av sanningen drevs av ett fanatiskt hat, den hedniska okunnighetens hat, lät Gud ett stort lugn sänka sig över Sitt Sändebud och de troende och gjorde dem starkt medvetna om [innebörden av] ordet gudsfruktan; denna [nåd] förtjänade de i hög grad, ja, de var värdiga den. Gud har kännedom om allt. (Koranen 48:26).

Medan ovanstående vers talar om ”fanatisk vrede”, talar den också om lugnet som Gud skänker dem som tror på Honom. Denna sammanställning pekar på det faktum att om en person som älskar sin släkt, sin klan eller sitt samhälle, hyser hat eller aggression mot andra som ett resultat av den kärleken, är hans beteende felande. Tvärtom, önskar Gud sina tjänare att njuta av fred, lugn och trygghet; med andra ord, det andliga tillstånd som Gud önskar för Hans efterföljare är en där rationalitet är det yttersta.

”Fanatisk vrede” tillåter inte ett sådant önskvärt tillstånd att existera, utan ställer en grupp mot en annan, baserat endast på skillnader i språk, färg, stam eller klan. Gud beskrev denna ”fanatiska vrede” redan för 1400 år sedan i Koranen, och idag är det fortfarande möjligt att bevittna dess effekter i alla delar av världen. Det finns människor i Afrika som stryper andra till döds bara för att de tillhör en annan stam. I Europa förvandlas en fotbollsmatch till väpnad strid när ”huliganer” slår fans av motståndarlaget nästan till döds, bara för att de tillhör den motsatta sidan. I västvärlden finns det organisationer vars enda syfte är att skapa hat mot afrikaner, judar, turkar och andra minoriteter, till och med till den grad att göra dem till mål för terroristangrepp.

Inverkan av ”fanatisk vrede” genomsyrar inte bara de lägsta klasserna, utan även de högsta nivåerna av vissa samhällen. Det finns många länder som utnyttjar frågan om en enkel gränstvist som ursäkt för att utföra öppna aggressionshandlingar. För att tillfredsställa sina krigförande tendenser, kastar de sina länder in i ett krig som envist kvarstår i sin aggression i år, och störtar inte bara medborgarna i fiendeland, utan även sitt eget folk i misär. Dessa myndigheter som fattar sådana beslut lider av det som vi hänvisar till ”fanatisk vrede”. Som förklaras i den ovan citerade versen, han som ”fyller sitt hjärta med fanatisk vrede” lever i okunnighet.

Bland dessa okunniga finns också de som anstiftade de två största katastroferna under det tjugonde århundradet: det första och andra världskriget. Drivna av sådana falska föreställningar som ”tyskt hjältemod”, ”engelsk stolthet” och ”ryskt mod”, utsatte de sitt eget folk, liksom hela världen, för stort lidande. 65 miljoner människor spillde sitt blod och tiotals miljoner lämnades som krymplingar, änkor och föräldralösa.

Den grundläggande orsaken till dessa katastrofer var ”fanatisk vrede”. Vi refererar nu till det som ”romantisk nationalism”.

Födelsen av Romantisk Nationalism

Nationalism som idé spreds i hela Europa under artonhundratalet. Innan dess levde människor under makten av många feodalherrar. Senare kom de samman under en enda nation-stat som styrdes genom en central administration. Europeiska länder som Frankrike och England var bland de första att ansluta sig till idén om nationalism och bli en nation-stat. På nittonhundratalet hade de flesta av Europas nationer uppnått nationell enighet.

Endast två länder deltog inte i denna utveckling: Tyskland och Italien. I dessa båda länder, varade furstendömenas eller småstadsstaternas makt mycket längre. Italien uppnådde nation 1870, och Tyskland bara ett år senare, 1871. Med andra ord, båda dessa länder var senare än andra europeiska länder att anta och genomföra idéer om nationalism. Dock var denna särskilda situation orsaken till utvecklingen av ett mer radikalt varumärke för nationalismen i dessa två länder än i de andra länderna i Europa. Enligt den utbredda uppfattningen av samhällsvetare, är orsaken till födelsen och makttillträdet i dessa två länder av de extrema formerna av nationalism, nazism och fascism, spridningen av fanatiska nationalistiska känslor förknippade med det sena bildandet av nationell enighet.

I dessa två länder, och framförallt i Tyskland, var de som främjade idén om fanatisk nationalism kända som ”romantiska nationalister”. De grundläggande funktionerna som kännetecknar romantiska nationalister är deras exaltation av känslan på bekostnad av förnuftet, deras tro på att deras nation är begåvad med en mystisk och hemlighetsfull ”anda”, och att denna anda gör deras nation överlägsen andra. Mot slutet av nittonhundratalet, var romantisk nationalism influerad av rasistiska teorier som sedan fick bred acceptans, och som ledde till påståendet att europeiska raser var överlägsna de andra raserna i världen, och därför hade rätt att härska över dem.

Romantisk nationalism spred sig snabbt, igen, särskilt i Tyskland under de två första decennierna av nittonhundratalet. Författare som Paul Lagarde och Julius Langbehn stödde idén om en slags hierarkisk världsordning som tyskarna skulle administrera. De hävdade att detta skulle kunna uppnås på grund av den naturliga överlägsenheten av den ”tyska anden” och det ”tyska blodet”, och för detta ändamål, måste tyskarna vända ryggen mot monoteistiska religioner såsom kristendomen, och återvända till sitt hedniska förflutna.

Tillväxten av mystiska (ockulta) föreningar i Tyskland spelade en viktig roll vid spridningen av romantisk nationalism under denna period. Den världsbild som delades av dessa samhällen var sammansatt av flera ytliga idéer som dessa: Människor kan uppnå sanningen inte med sina skäl men genom sina känslor och intuitioner; varje land har en nationell ”anda”, den tyska nationella ”andan” är en hednisk anda. Dessa samhällen beredde vägen för uppkomsten av Hitler och nazismen. Den engelske historikern Michael Howard skriver att ”uppkomsten av en pan-tysk nationalistisk rörelse som hämtade sin andliga styrka från ockultism och dess ideologi från de esoteriska filosofier av de hemliga sällskapen…skapade…de extrema rasistiska doktriner, som på 1920-talet, gett upphov till nationalsocialismen”.1

Faktum är, att den romantiska nationalismens enda bidrag till mänskligheten har varit att förbereda grunden för nazismen, en av historiens mest brutala och blodiga regimer.

The gravest example of "romantic nationalism" in the twentieth century was Hitler's Germany. This racist nationalism developed entirely through the influence of romantic idealism, and the oppression and misery to which it gave rise constitute a black stain on the history of the world.

Den romantiska nationalismens schizofreni

Eftersom romantiska nationalister trodde att de skulle finna sanningen genom ”känsla och intuition” och inte genom skäl, kom de att anamma en mycket förvirrad bild av världen, en som reflekterade deras dåliga andliga tillstånd. Den amerikanska professorn i historia, Gerhard Rempel, beskriver i sin artikel med titeln ”Reform, Liberation and Romanticism in Prussia” det andliga tillståndet för de romantiska nationalisterna med följande ord:

Romantikerna försökte fly in i fantasi, sentimentalitet och allegori. Andligen lekte de med döden, med grubbel, med dysterhet, ogenomskinliga uppehåll av mörker. Novalis (en pionjär för de tidiga tyska romantikerna) sade: ”Livet är en sjukdom för anden”. Vad vi har här är början på estetisk pessimism… Romantiken avslöjade de djupare irrationella krafterna av den mänskliga anden… Novalis trodde att alla världar och åldrar kunde återförenas genom den magiska fantasin… Genom den patriotiska litteraturen om befrielsekriget nådde denna ”själens dans” den breda massan av populationen.

In Nazi Germany, the masses were entranced under the influence of grandiose emotionalism, and they were easily deceived into acquiescing to the inhuman motivations of Nazism.

De tyska romantikerna utvecklade kulten av esteticism som en gång var en förkastning av skäl och ett försök att gripa enighet och omedelbarhet i en ögonblicklig handling. I denna teori var det poetiska det absolut riktiga.2

Grunden för romantisk nationalism var baserad på ”känsla”. Denna fantasifulla ideologi producerade individer som var avskärmade från verkligheten, vilse i ett virrvarr av sina egna sinnen. Romantiken, förslavar människor till sina känslor, och får dem att tappa kontakten med verkligheten, och på detta sätt kan det jämföras med den psykiska sjukdomen schizofreni (de som lider av schizofreni är helt avskärmade från verkligheten och lever i en värld som skapats av deras egna fantasier).

Above: A propaganda poster from the Nazi era symbolising romantic nationalism, and extolling the German race and people with heightened sentimentality.

Sjukdomen schizofreni ger en gripande analogi av det andliga tillståndet i romantisk nationalism, som bygger på ett antal felande idéer, främst bland dem är föreställningen om ”blod” och ”fosterland”, som det sedan avgudar och förvandlar till tvångstankar som blint eftersträvas. I Tyskland, i början av det tjugonde århundradet, tog idén om ”Blut and Boden” (blod och fosterland) fart. Enligt denna uppfattning, var det tyska blodet och det tyska fosterlandet heligt, och de minoriteter inom landet som inte tillhörde den tyska rasen sågs som förorenande för tyskt blod och förnedrade det tyska fosterlandet. Denna ström av tankar utövade stort inflytande på den nazistiska ideologin, som såg spillt blod som en del av ett heligt korståg. Under ett misslyckat kuppförsök 1923, tog Hitler en festflagga färgad med nazistiskt blod och praktiskt taget gjorde den till en symbol för tillbedjan. Denna flagga kom att bli känd som ”Blutfahne” (blod sjunker). Den bevarades som den var och blev den mest heliga symbolen i alla nazistiska sammankomster. Andra, nya flaggor rördes av den, så att den skulle kunna överföra något av sin ”heliga” kvalité.3

Blodsutgjutelse i Romantisk Nationalism

Den typ av attityd som anser blod och blodsutgjutelse som heligt har varit orsaken till de blodigaste konflikterna som skådats i mänsklighetens historia. De första och andra världskrigen var sammandrabbningar mellan romantiska nationalister. Strömmen av romantisk nationalism var mest tydlig i Tyskland, men hade också vid samma period sitt inflytande i engelska, franska och ryska samhällen, där det också var ansvarigt för att dessa länder drogs in i krig. De problem som annars hade kunnat lösas genom diplomati blåstes upp till storm, och tillfogade slutligen världen en massaker med miljontals människoliv.

För att förstå resultaten av romantisk nationalism, är det lämpligt att studera utvecklingen av det första världskriget. Även om många länder deltog i kriget, spelade endast ett fåtal av dem en avgörande roll. På ena sidan var England, Frankrike och Ryssland; på andra sidan Tyskland och det Österrikisk-Ungerska imperiet. I början av kriget, delade alla generaler en gemensam strategi: genom en kraftfull attack skulle fiendens linjer fördelas och dirigeras, och inom några veckor skulle segern uppnås. Hur som helst, ingen vann segern i kriget.

Under the influence of romantic nationalism, people were provoked into world wars, whose only outcome was bloodshed, misery and tears. In the aftermath of those wars, millions were dead, widowed, orphaned, and thousands of cities ruined.

År 1914 invaderade Tyskland plötsligt Frankrike och Belgien. Efter ett inledande skott var styrkorna engagerade i striden, frontlinjer av misshandel hade upprättats och efter nästan tre och ett halvt år hade ingen ytterligare mark vunnits. Varje sida attackerade den andra flera gånger i hopp om att dela upp den motsatta fronten, men situationen förblev oförändrad. I det berömda slaget vid Verdun, initierad av en tysk attack, dog totalt 315 000 franska och 280 000 tyska soldater, men fronten flyttades tillbaka bara ett par kilometer. Månader senare, lanserade engelskmännen och fransmännen en motattack i slaget vid Somme, och som en följd av detta blodiga engagemang dog 600 000 tyska soldater, mer än 400 000 engelska, och cirka 200 000 franska soldater. Ändå, var den tyska fronten driven tillbaka endast 11 kilometer. Med sin brinnande entusiasm färgad av romantiska marschlåtar och genom den hänförande poesin framhävdes den ”tyska andan”, ”engelska äran” och ”franska tapperheten”, militära strateger och taktiker gjorde slutligen okloka beslut, vilket orsakade slakt av sitt eget folk. De flesta av de soldater som överlevde de tre och halvt åren i leriga diken, utan att ens kunna lyfta huvudet på grund av det ständiga bombardemanget, drabbades också psykiskt som ett resultat av sina erfarenheter.

In the wars which resulted from the emergence of romantic nationalism, the value of human life was nearly completely forgotten. Excited by such sentimental ideas as the "German spirit," "English honour" and "French valour," praised in romantic marching songs and poems, leaders made irrational decisions, sending their own people to slaughter.

Ett fruktansvärt exempel på meningslös blodsutgjutelse som påföljd av den romantiska nationalismen under det första världskriget var attacken mot de tyska linjerna under ledning av den franska generalen Robert Nivelle i april 1917. Före slaget lovade Nivelle att ”inom två dagar skulle han dela upp de tyska linjerna och inom en vecka vinna en avgörande seger”. Trots att den tyska armen var mer fördelaktigt placerad, ställde den franska armén upp för att hedra detta orimliga löfte och attackerade den 16 april. En attack de hade hoppats skulle sluta inom två dagar varade mer än en och en halv månad, utan resultat, annat än död för hundratusentals soldater och slutligen, uppror bland de franska trupperna.

A mentality of bloodlust came into being in World War II. Because of the psychopathic passion of romantics like Hitler, Mussolini and Stalin, a total of fifty-five million people perished. These were the heartless protagonists of the Second World War, whose quest for utopian ideals led the whole world into oppression, cruelty and corruption.

Samma blodslustmentalitet aktualiserades igen under andra världskriget, men denna gång med ännu större förluster. Totalt 55 miljoner människor dog till följd av den övermodiga ambitionen hos psykopatiska romantiker såsom Hitler, Mussolini och Stalin.

Det är inte bara i globala konflikter som romantiken spelar roll; den ligger också till grund för krig och aggression mellan olika länder, stammar och organisationer. Utan en tydlig förståelse för de faktorer som ingår i den situation där de levde, har miljontals, påverkade av känslomässiga slagord, berättelser om hjältemod, omrörande marscher sånger och dikter, tagit till vapen och skjul, inte bara sitt eget blod utan också blodet från dem de ansåg vara fienden, och på så sätt tagit med sig världen i ett djup av förvirring och konflikt.

In the four corners of the world, people incited to savagery and violence by romanticism can subject others to unimaginable tortures, and commit various kinds of inhuman acts against them.

I början av den här boken, påpekade vi att sentimentalitet är ett vapen som används av Satan för att avleda mänskligheten från Guds väg, och leda dem in i misär. Denna fälla som Satan har satt för mänskligheten framgår tydligt i romantisk nationalism. I Koranen, återger Gud hur Satan lämnar dem under hans inflytande i ett tillstånd av skräck, förvirring och fientlighet:

[Gud] svarade: "Bort härifrån! [Vi ger dig detta uppskov, men] ni skall få helvetet som belöning, du och de som följer dig - en riklig belöning! [Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk. – (Koranen 17:63-64).

Ovanstående vers berättar hur Satan, med hjälp av individerna under hans kontroll, kommer ”locka någon av dem han kan med sin röst” och ”demonstrera sitt kavalleri och sitt infanteri mot dem” – medel att framkalla romantisk nationalism.

Darwinism: Den intellektuella grunden för Romantisk Nationalism

Charles Darwin's theory brought misery upon misery to the world.

Romantiska nationalister har tillgripit några filosofiska och så kallade vetenskapliga avslöjanden för att motivera sin förkärlek till blodsutgjutelse. Grunden för dessa uppenbarelser är Darwins teori om evolution.

Darwin, en engelsk biolog, skrev en bok som heter The Origin of Species som publicerades 1859. I denna bok, hävdade han att en skoningslös kamp förekommer i naturen, och enligt huruvida de vinner fördelar eller inte i kampen, utvecklas levande ting och nya arter tillkommer. Med andra ord, enligt Darwin, är nyckeln till utveckling i naturen konflikt. I en annan bok, The Descent of Man, som publicerades 1871, utvecklade Darwin sina idéer mer övertygande och hävdade dessutom att vissa raser av mänsklighet var mer avancerade i förhållande till andra, därmed lades grunden till den vetenskapliga rasismen. Darwin ansåg de vita raserna i Europa som ”avancerade raser” och ansåg afrikaner, asiater och även turkar, som ”primitiva och halv-apor”.

Med spridningen av Darwins teori, fick rasismen och militansen snabbt stöd, till den grad att det började uppfattas som ”vetenskapligt faktum”.

Förhållandet mellan darwinism och romantisk nationalism bör därför vara tydligt: romantiska nationalister grundade sin lust för konflikter, och besattheten av sin egen ras överlägsenhet framför andra, på darwinismen.

Det är möjligt att känna igen darwinismens katastrofala inflytande i den extraordinära graden av blodsutgjutelse som ägde rum under första världskriget. Utan ett ögonblicks tvekan, skickade tyska, franska, engelska, ryska och österrikiska generaler tusentals soldater i döden, för ingenting. De efterlevde den darwinistiska sloganen att, ”levande ting utvecklas genom konflikter och raser stiger till överlägsenhet genom krig”. Det var i enlighet med denna tanke som de gav kommando för krig.

Till exempel, var sambandet mellan krig och den naturliga konfliktens lag upprätthållet av Friedrich von Bernhardi, en general från första världskriget. ”Krig”, förklarade Bernhardi, ”är en biologisk nödvändighet”, det ”är lika nödvändigt som kampen i naturens element”; det ”ger ett biologiskt rättvist beslut, eftersom beslutet vilar på sakens natur”.4

Befälhavaren av det österrikisk-ungerska imperiet, general Franz Baron Conrad von Hoetzendorff, skrev i sina memoarer efter kriget:

Since the time of Darwin, racist attacks and related violence have increased. Today, we continue to find such twisted ideas in organisations such as the Neo- Nazis and the Ku Klux Klan, which target blacks and people of other races. It must not be forgotten, that the responsibility for all of these inhuman tendencies arises first and foremost from Social Darwinism.

Filantropiska religioner, moraliska läror och filosofiska läror kan förvisso ibland tjäna till att försvaga mänsklighetens kamp för tillvaron i sin grymmaste form, men de kommer aldrig att lyckas med att ta bort det som ett drivande motiv av världen… Det är i enighet med denna stora princip som första världskrigets katastrof kom som resultatet av drivkrafterna i livet av stater och folk, som ett åskväder som genom sin natur måste urladda sig själv.5

Tysklands förbundskansler Theobald von Bethmann-Hollwegs rådgivare och nära vän Kurt Riezler skrev 1914: evig och absolut fiendskap är i grunden inneboende i relationerna mellan folken; och fientligheten som vi ser överallt… är inte resultatet av en perversion av den mänskliga naturen, men är kärnan i världen och källan till livet självt.6

Another book by Gasman, seen above, treats the growth of Social Darwinism in Germany in more detail.

Ernst Haeckel: Germany's foremost proponent of Social Darwinism.

Romanticism uppmuntrar passionerat tillhörighet mellan de av de egna leden, men uppmanar till ilska och hat mot andra. Detta är en ande helt i enlighet med det darwinistiska begreppet ”rasernas kamp för överlevnad”. När den tillämpas inom samhällsvetenskapen, får Darwins teori namnet ”Social Darwinism” och har varit en stor källa till motivering för romantisk nationalism och rasism. Den amerikanske författaren Janet Biehl, har i sin artikel med rubriken ”Ecology and the Modernization of Fascism in the German Ultra Right” följande att säga om detta ämne:

Social Darwinism har djupa rötter i den tyska ultra högern… Som den angloamerikanska sociala darwinismen, projicerade den tyska sociala darwinismen mänskliga sociala institutioner på den icke mänskliga världen som ”naturlagar”, och åberopade därefter dessa ”lagar” för att rättfärdiga den mänskliga sociala ordningen som ”naturlig”. Det gällde också mottot ”starkast vinner” för samhället. Men där den angloamerikanska sociala darwinismen tänkte den ”starkaste” som den enskilde entreprenören i en ”blodig tand och klo” kapitalistisk djungel, tänkte den tyska sociala darwinismen överväldigande den ”starkaste” i termer av ras. Således, ”starkast” ras inte bara borde, utan skulle överleva, och besegra alla sina konkurrenter i sin ”kamp för överlevnad”.7

I Tyskland, var den viktigaste företrädaren för Social Darwinism biologen Ernst Haeckel (1834-1919). Han bidrog till darwinismen genom att föreslå teorin, sammanfattat i ”Ontogeny Recapitulates Phylogeny”, att däggdjur replikerar evolutionsprocessen i sin embryoutveckling (år senare insåg man att denna teori var ogrundad och att Haeckel till och med hade förfalskat sina tabeller och diagram). Haeckel grundade ”Monist League” en sammanslutning vars syfte var att sprida ateism, och som samtidigt, blev ett centrum för rasism och romantisk nationalism. På 1920-talet, var den nazistiska rörelsen, som sedan utvecklades under ledning av Hitler, influerad av Haeckels idéer och ”Monist League”. Historikern Daniel Gasman, skrev om denna utveckling i The Scientific Origins of National Socialism: Social Darwinism in Ernst Haeckel and the German Monist League, och sade:

[R]asligt inspirerad social darwinism i Tyskland… var nästan helt i skuld till Haeckel för dess tillkomst… Hans idéer tjänade till att förenas till en fyllig ideologi, trenderna av rasism, imperialism, romanticism, antisemitism och nationalism… Det var Haeckel som förde vetenskapens hela tyngd alltför hårt vid sidan av det som var Volkisms huvudsakliga irrationella och mystiska idéer.8

Gasman skrev också:

Det kan sägas att om darwinismen i England var en förlängning av laissez faires individualism projicerat från den sociala världen till den naturliga världen, (i Tyskland var det) en projektion av tysk romantik och filosofisk idealism… Den form som social darwinism tog i Tyskland var en pseudovetenskaplig religion av naturdyrkan och naturmystik kombinerad med föreställningar om rasism.9

I samma anda skrev Janet Biehl att "Haeckel var också en anhängare av mystisk rasism och nationalism, så den tyska social darwinismen var från början ett politiskt begrepp som lånat romantisk rasism och nationalism en pseudo-biologisk grund”.10

Slutsats

Allt som vi har diskuterat visar återigen att romantiken är en psykologisk disposition och en syn på världen som är helt utanför gränserna för, och skadligt för, religionen. Detta framgår också i den mening att, darwinismen, som har varit nästan synonymt med ateism ända sedan det först föreslogs, är underförstått i romantiken.

Förhållandet mellan romantisk nationalism och darwinism, och dess roll i uppkomsten av den nazistiska rörelsen, avslöjar ännu ett viktigt faktum: Romantiken har ett mycket skadligt inflytande för både den enskilde och för samhället. De som fastnat i den kan lätt bli lurade in i ett sätt att tänka som är helt i motsats till skäl, sunt förnuft och rätt samvete. De kan förledas att tro, till exempel att den egna rasen är överlägsen alla andra, att de är berättigade att gå i krig, att invadera och ockupera en stor del av hela världen, och att det är legitimt för dem att förinta eller förslava andra nationer.

Nazityskland var den främsta historiska instansen att demonstrera det destruktiva och grymma i romantisk nationalism. När nazisterna kom till makten 1933, genomförde Hitler och hans personal generaler en kampanj för att ”inpränta romantiska känslor”, och inom en kort tid, kom det tyska samhället att anta det meningslösa påståendet romantisk nationalism. I slutet av 1930-talet, kom den överväldigande majoriteten av tyskarna att tro att ”Tyska riket” (Third Reich) snart skulle grundas och styra hela världen, och vara i tusen år. För att de skulle få sitt efterlängtade öde, trodde de att den tyska rasen behövde bli ”renad” genom eliminering av alla minoriteter i landet. De trodde också att Hitler var en oantastlig och oövervinnlig ”ledare” (Führer), besatt av övernaturliga krafter som skulle leda dem till säker seger. Tårögda lyssnande till Hitlers ilska, krigiska, paranoida och diskriminerande tal, var massorna förhäxade och förlorade all känsla av verklighet.

The need was felt for distinct symbols to stir up romantic nationalist sentiments in the people; such as, the "German army," "German people," the "German flag," "German blood," etc...

De berömda nazi-Nuremberg mötena var ett tydligt uttryck för ”romantisk hjärntvätt”. De amerikanska forskarna Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln, beskriver mötena med dessa ord:

De ökända Nurembergmötena var inte politiska möten av de slag som förekommer i väst idag, men listigt iscensatt teater av det slag, till exempel, som bildade en integrerad del av grekiska religiösa högtider. Allt – färgerna på uniformer och flaggor, placeringen av åskådarna, den nattliga timmen, användningen av spotlights och strålkastare, känslan för timing – var exakt beräknat. Filmklippen skildrade människor som berusade sig själva, skanderade sig i ett tillstånd av hänförelse och extas med hjälp av mantrat ”Sieg Heil!” och avgudade Führern som om han vore gud. Ansiktena på publiken är märkta med en själlös salighet… Det är inte frågan om övertygande retorik. I själva verket är Hitlers retorik ganska föga övertygande. Mer ofta än sällan, är det banalt, barnsliga, upprepningar som saknar substans. Men han levererar en giftig energi, en rytmisk puls till det, lika hypnotiskt som en trumvirvel, och detta, i kombination med smittan av massans känslor, med trycket av tusentals människor packade tillsammans i ett begränsat område… produceras en masshysteri… Vad man bevittnar vid Hitlers massmöten är en ”förändring av medvetande” som psykologer generellt associerar med en mystisk upplevelse.11

Mer exakt, var de nazistiska mötena mass-hypnos sessioner, som fullständigt rånade människor på deras resonabla förmågor, och försatte dem under inflytande av romantiken. Utbrottet av andra världskriget kostade denna romantiska hysteri livet på 55 miljoner människor.

Nazismen är endast ett exempel på de destruktiva följderna av romantiken. Eftersom romantiken berövar människor på deras skäl, och placerar dem under kraften av sina känslor, kan det locka dem till alla typer av perversion. Att detta skäl, är det lätt att vilseleda en romantisk person. Under lämpliga förhållanden, och inom en kort tid, kan han bli en innerlig rasist eller fascist. I en annan förekomst, kan han dock bli en kommunistisk militant, attackera oskyldiga människor och samtidigt skandera leninistiska marschsånger, eller till och med glömma bort sina sinnen till den grad att sätta eld på sig själv för vad han kommer att anse som en rättvis sak. Det är möjligt för en romantiker att vara grym och hård i ett ögonblick och snyfta känslomässigt i nästa. Det finns ingen gräns för vansinnets resultat när visdom är ur funktion, och man blir fånge i sina känslor – bättre sagt, de irrationella passioner Satan framkallar hos honom.

People were captivated by emotionalism inspired by Satan. Spellbound, they listened to Hitler, and even applauded his inhuman deeds. The romanticism, which had reached such a degree of insanity, was also taught to children who were, in turn, diverted into the path of perversity.

Footnotes

1.Michael Howard, The Occult Conspiracy: The Secret History of Mystics, Templars, Masons and Occult Societies, Rider & Co Ltd, London, 1989, p. 106.

2.Gerhard Rempel, "Reform, Liberation and Romanticism in Prussia," http:://mars.wnec.edu/~grempel/courses/germany/lectures/07reform.html

3.Michael Baigent, Richard Leigh, Henry Lincoln, The Messianic Legacy, Corgi Books, London, 1991, p. 199.

4.M.F. Ashley-Montagu, Man in Process, World Pub. Co., New York, 1961, pp. 76-77; cited in Bolton Davidheiser, W E Lammers (ed) Scientific Studies in Special Creationism, 1971, p. 338-339.

5.Hoetzendorff, Aus Meiner Dienstzeit, IV, pp. 128-129; cited in James Joll, Europe Since 1870: An International History, Penguin Books, Middlesex, 1990, p. 164.

6.J.J. Ruedorffer (pseudonym for K. Riezler), Grundzüge der Weltpolitik in der Gegenwart, Stuttgart and Berlin, 1914, p. 23; cited in James Joll, Europe Since 1870: An International History, Penguin Books, Middlesex, 1990, p. 164.

7.Janet Biehl, "'Ecology' and the Modernization of Fascism in the German Ultra-right", Introduction to Ecofascism, Lessons From the German Experience, by Janet Biehl and Peter Staudenmaier, Ak Press, 1995, Scotland. 

8.Daniel Gasman, The Scientific Origins of National Socialism: Social Darwinism in Ernst Haeckel and the German Monist League, London, Macdonald & Co., 1971, pp. xxiii.

9.Daniel Gasman, The Scientific Origins of National Socialism: Social Darwinism in Ernst Haeckel and the German Monist League, London, Macdonald & Co., 1971, pp. xxii-xxiii.

10.Janet Biehl, "'Ecology' and the Modernization of Fascism in the German Ultra-right", Introduction to Ecofascism, Lessons From the German Experience, by Janet Biehl and Peter Staudenmaier, Ak Press, 1995, Scotland.

11.Michael Baigent, Richard Leigh, Henry Lincoln, The Messianic Legacy, Corgi Books, London, 1991, p. 199

Romantikens Olika Ideologier

som Gud fördömde när han sade: "Av Dina tjänare skall jag sannerligen ta min ranson och jag skall leda dem på villovägar och inge dem [bedrägliga] förhoppningar och jag skall befalla dem att skära öronen av boskapen och jag skall befalla dem att förvanska [och fördärva] Guds skapelse." Den som väljer Djävulen till beskyddare i Guds ställe har gjort en uppenbar förlust.
(Koranen 4:118-119)

I förra avsnittet tittade vi på effekterna av romantiken till följd av ”romantisk nationalism”. Låt oss nu titta på några andra av de andra uttrycken för romantik för att se några av de katastrofer det har fört med sig till mänskligheten. Den första ideologin vi måste undersöka är en lika skrämmande som romantisk nationalism: det är kommunism.

Kommunistisk romantik

Kommunism var promoverad som en förmodad resonabel och rationel ideologi. Dess grundare, Karl Marx (1818-1883) och Friedrich Engels (1820-1895) hade antagit materialismens filosofi som de trodde de kunde tillämpa på samhällsvetenskapen och förklara ”historiens lagar”. Marx urskilde olika stadier av historien: avancerade länder i tiden, som England, levde i ”kapitalistiska fasen”. Han förutspådde att efter denna fas, skulle det oundvikligen följa en arbetarrevolution, som skulle inleda den socialistiska fasen. Han förutspådde också att denna revolution skulle ske spontant, det vill säga, som ett initiativ av arbetarna själva, och att det skulle ske i England och andra industriländer.

Marx förutsägelser kom dock inte att hända. Det faktum att de inte skulle förverkligas var tydligt inom 30-40 år efter hans död. Det fanns ingen revolution i England eller i något annat industriland; tvärtom, de sociala och ekonomiska villkoren för arbetstagarna förbättrades.

Kommunismens anspråk på rationalitet är falskt

Marx teori borde därefter betraktas som en av de många historiska felaktigheter som begåtts under namnet ”samhällsvetenskap”, och därför borde ha övergivits. Men, så var inte fallet. En grupp individer benämnde sig ”Marxister” och försökte, med svårighet, att aktualisera Marx ogrundade förutsägelser. Även om revolutionen Marx sa skulle hända ”spontant” inte hände alls, försökte marxister hetsa revolutionen genom att upprätta organisationer som skulle skapa det med vapenmakt. Den viktigaste marxisten som försökt revidera tolkningen av Marx, och skapa ursäkter för sina orealiserade förutsägelser, var Lenin.

The most well-known symbols of communist romanticism: the proletariat breaking its chains, figures with clenched fists, revolutionary songs defending socialism to the death.

Lenin hävdade att det inte var i avancerade länder som England som revolutionen skulle ske, utan i icke industrialiserade länder som Ryssland. Han sade att kommunismen skulle lyckas där, och därifrån sprida sig över hela världen. För att förverkliga sin dröm, spenderade han många år både i och utanför Ryssland med att göra förberedelser för revolutionen. Möjligheten för honom att komma till makten uppstod från förvirring som orsakats av första världskriget. Lenins förutsägelser, som Marx, kom till intet. Inte heller var det system han grundade framgångsrikt, inte heller spreds kommunismen över världen. Idag, har Sovjetunionen som Lenin grundade glidit in i historien, och det kommunistiska systemet det tvingade på de länder det ockuperade har kollapsat överallt. Det är accepterat att kommunismen var det grövsta och mest misslyckade politiska experimentet av det tjugonde århundradet.

The fathers of communism: Marx (left) and Engels (right). In the middle is a translation into Russian of Marx's Das Kapital.

Att marxismen var felaktig har bevisats, inte bara av sina ouppfyllda löften och kollapsen av det system den gav upphov till, utan även av misslyckandet med filosofin den baserades på. De grundläggande förutsättningarna för den materialistiska filosofin, vilket är grunden för marxismen, har misskrediterats av de vetenskapliga upptäckterna under det tjugonde århundradet. Till exempel:

1. Materialismen hävdar att universum har funnits i evighet och att materia därför inte blev skapat. Men Big Bang teorin, som accepterades på det tjugonde århundradet, visar att materia och tid skapades från ingenting. Denna teori hävdar att universum kom till ur intet för 10-15 miljarder år sedan, skapat som en plötslig och liten verksamhet från ingenting. Med andra ord, sanningen som ”Big Bang” teorin visar är att ingenting hände av en slump; att det fanns en verksamhet ur intet, och efter denna verksamhet, dök materia och tid upp. Denna teori misskrediterar helt materialistiska påståenden och bevisar att materia, tid och den första aktiviteten, skapades av Gud.

2. Materialismen hävdar att materia och tid båda är ”absoluta”; det vill säga, de är alltid existerande, oföränderliga och stabila. Men, Einsteins relativitetsteori visade att materia och tid inte är absolut, utan endast föreställningar som kan komma att ändras.

3. Materialismen hävdar att mänskliga mentala funktioner och kapaciteter kan reduceras till en väsentlig förklaring. Emellertid har upptäckten av hjärnans krångligheter visat att det finns olika psykiska funktioner som inte har någon motsvarande funktion i hjärnan, och har intygat det faktum att den mänskliga mentaliteten existerar bortom materia och tillhör själen.

4. Materialismen hävdar att levande ting inte skapades, utan som Darwins teori om evolution påstår, kom till av en slump. Detta påstående har diskonterats med vetenskapliga upptäckter under det tjugonde århundradet, och det är nu klart att det finns en obestridlig ”design” i levande varelser, vilket leder till att det är Gud som har skapat allt liv.

People who set themselves on fire for the sake of an idea or an ideology are actually possessed by an extreme form emotionalism. Because they fail to think rationally, they tend to react by committing acts which they falsely deem to be courageous.

Om en ideologi påstår sig vara rationell, men dess yrkande inte står upp mot granskning av förnuft eller vetenskap, och om ren fakta dessutom inte vittnar om dess giltighet, då måste ideologins påstående förkastas. De som har antagit denna ideologi måste pröva den för rationell undersökning, de skulle då upptäcka dess ogiltighet och överge den. Om kommunisterna var människor som använde förnuft, logik och sunt förnuft istället för att leva i en romantisk drömvärld skulle kommunismen ha misskrediterats hundratals gånger vid det här laget.

Eftersom grunden för kommunismen vilar på romantiken, kan de som fortsätter hylla den endast göra detta i strid med teckningsoption av förnuft och vetenskap, och försvara den endast med slutna ögon med det faktum att den är föråldrad som ideologi. Redan när det visade sig att de grundläggande förutsägelserna i marxism inte skulle komma att förverkligas, borde det ha lagts åt sidan. Det övergavs dock inte. Revolutionära rörelser har vuxit upp över hela världen och försöker göra marxistiska drömmar till verklighet genom revolution, inbördeskrig, gerillakamper och terror attacker.

Sovjetunionen och hela östblocket kollapsade, röda Kina antog ett kapitalistiskt ekonomiskt system. Men, kommunismen har ännu inte övergivits. Även idag, över hela världen, fortsätter kommunistiska verksamheter sina aktiviteter. Detta trots det faktum att de måste veta, att ”revolutionen” de talar om är en fantasi, de fortsätter blodsutgjutelse, bara precis för att inte behöva överge kommunismen. De sätter frenetiskt sig själva och sina kamrater i brand, medan de sjunger kommunistiska marschsånger, romantiskt, blint och envist håller de fast vid sin föråldrade ideologi.

Detta visar att kommunismen inte är en ideologi baserad på förnuft, och att de som hyllar den gör det av andra skäl än rationellt engagemang för den. Många skulle anse att skälen till ett sådant engagemang enbart var ”fanatiskt”, ”trångsynt” eller tvångstankar kallat ”fix idé”. Vid närmare undersökning visar det sig att under denna påstådda fanatism ligger den enormt inflytande romantiken.

Det vill säga, kommunismen hämtar också styrka från inflytande av romantiken.

Exempel på kommunistisk romantik

Inledningsvis, människor är oftast inte medvetna om kommunismens romantiska anda, eftersom kommunister alltid talar i termer av vetenskap, filosofi och rationalitet. Men, kommunister utvecklar sina idéer i en romantisk anda. Faktum är, att de blint förkastar de vetenskapliga rön som inte passar deras syften, som ”borgerliga”. Stalin till och med gick till den grad att systematisera denna tillämpning genom att skapa en absurd skillnad mellan ”borgerlig” och ”proletariat” vetenskap.

Å andra sidan, om vi skulle titta i detalj på kommunistiska publikationer, tidskrifter, poesi eller marschsånger, skulle vi upptäcka att deras ideologi är tätt bunden till romantiken. De har idoliserat vissa idéer, utvecklat överdrivna känslomässiga engagemang för dem. Det viktigaste av dessa är begreppet ”revolution”. För en kommunist, är revolution slutet på allt ont och början på allt gott. De är hopplöst förtjusta i en fantasi de vet aldrig kommer att förverkligas. De försöker inte undersöka deras uppfattning om ”revolution” rationellt, inte heller fråga till exempel, ”För vilket ändamål ska revolutionen sökas?” ”Vad är motiveringen till en revolution, där massor av oskyldiga människor kommer att dödas och hela samhället lida?” ”Kan levnadsvillkoren för de fattiga inte förbättras utan revolution?” ”Hur kommer det att påverka ekonomin?” ”Hur ska landet sedan styras, dess inre konflikter lösas och externa hot tas bort?”

One of the most disturbing aspects of communism was its attempt to present its leaders as figures with super-human qualities, working on behalf of the people, regardless of the fact that in reality they were criminals responsible for the death of millions of people. The purpose of this sort of propaganda was to entice people to feel an emotional attachment to their leaders, and thereby, to pardon their crimes

En kommunist ser inte dessa frågor som något betydande; hans enda mål är revolution. Om han ska ge ett svar på någon av dessa frågor, kommer han att citera de typiska och ofta upprepade fraserna ur böcker av Lenin, Stalin eller Mao, men han kommer inte själv tänka rationellt för att besvara dessa frågor. Det som binder honom mest innerligt till idén om revolution är känsloladdade skrivna dikter eller passionerade marschsånger sjungandes om revolution. Kommunistisk litteratur talar ofta om ”det vackra landet täckt av blommor” och den röda solen vid horisonten”. Egentligen är förhållandet mellan en kommunist och hans idé om revolution jämförbart med en romantisk kärlekshistoria. Det finns kommunistiska bås på universitet, bokmässor och kulturella centra; om du går in i någon av dem, eller in på en kommunistiskt bar eller ett café, kommer du där se de många symboler som används för att ge glöd till denna romantik. Affischer av ett mäktigt proletariat bryter sina kedjor, figurer med knutna nävar, revolutionära sånger om kampen på liv och död för socialismen, är de vanligaste symbolerna för en romantisk kommunist.

Denna romantik återspeglas också ibland i kommunisternas klädsel. En ung kommunist ses ofta bära en khaki- parka och kommandomössa, han identifiera sig själv med den latinamerikanska kommunistiska gerillan Che Guevara, och utan tvekan hittar du i hans rum bland hans personliga ägodelar en affisch av ”Che”. Den enda skillnaden mellan honom och en högstadiestudent romantiskt besatt av en popstjärna, är den typ av stjärna han valt; hans är inte en musiker utan en gerillakämpe.

This poster is typical of Communist Romanticism's symbolism. These posters served to strengthen the emotional attachment the people have for their leader and his ideology.

Ett annat intressant exempel att tänka på gällande kommunistisk romantik är den stora glädje de finner i att orsaka sig själv smärta och att få folk att tycka synd om dem. Till exempel, en kommunistisk militant kanske startar en ”hungerstrejk” i fängelset, beredd att svälta sig själv för att uppnå något småaktigt mål. Å ena sidan känner han tillfredställelse i den smärta det orsakar honom, och njuter av den sympati andra känner för honom och hans svåra situation, medan å andra sidan, blir han stolt över att erkännas som ”hjälte” bland sina vänner.

Den romantiska glädje som kommunisterna finner i sin smärta kan ibland uppnå mycket höga nivåer. Kommunister har begått några skrämmande grymma akter i sina demonstrationer; till exempel har de tänt eld på sig själva, de har bundit en utvald från sitt antal vid järnstänger, hällt brandfarlig vätska över honom, satt eld på honom och sjungit kommunistiska marschsånger medan han brann. Som urskiljbart från inspelade bilder, är de militanta som utför dessa tanklösa handlingar av barbari ungefär som massorna av nazistiska sammankomster; de genomgår en ”preskription av medvetandet” och är fångade av en emotionell och psykologisk trans.

Det är möjligt, endast på grund av envishet, för en kommunist att förbli fast hängiven sin ideologi, med vetskap om att dess ideal aldrig kommer att genomföras. Detta blinda engagemang för ideologi demonstreras i förordrar som: ”Jag bryr mig inte om det är fel, jag bryr mig inte om vi lyckas eller inte, jag är en kommunist och kommer så vara tills jag dör”. Säkerligen, skulle en rationell person inte bete sig på ett sådant sätt. Denna blinda hängivenhet är som den typ av galenskap som ses i en mans tvångsmässiga önskan för en kvinna som lurat och förödmjukar honom, men som trots allt vägrar sluta älska henne.

Det har då visat sig, att kommunism helt enkelt är en del av romantikens vapen som Satan använder för att beröva människor deras förnuft, och för att alienera dem från tron på Gud. Trots sina anspråk på att vara en rationell filosofi och ideologi, är kommunism utbredd med idéer som går i strid med enkelt förnuft och vetenskap. Minst ett århundrade har nu passerat under vilken kommunister har fortsatt att envist försvara sin ideologi, vilket gör det klart att deras hängivenhet för saken är en romantisk sådan.

	The psychology of the people gathered in the large communist rallies in Red China and Soviet Russia, was actually no different from that of the people in Hitler's Germany. The force that drew them unconsciously into partisanship was their subliminal romanticism.